Fullt krig om viltet

I Sydafrika dödas helt nyligen ett stort antal noshörningar där tjuvjägare bara tar hand om hornen och lämnar resten. Samtidigt dödas också en handfull tjuvjägare i samma land så det är verkligen krig, i synnerhet kring noshörningarna. Man säger att det krävs vakt dygnet runt för respektive noshörning för att säkra den någotsånär. Men det är inte hel enkelt att står emot organiserade ligor som kommer med helikoptrar och arsenal liknande en militär operation.

I Zimbabwe har man inte riktigt bestämt sig. I Mugabe-land kan man fortfarande köpa sig till jakt på djur som inte jagas i t e x Zambia.

Zambezifloden gränsar till Zimbabwe och från andra sidan kommer emellanåt jägarna ner till eller ut i floden för att skjuta sig en flodhäst.

På dagen hörde vi tre skott från lodgen och när vi åker ut med båten kommer ett gäng i båt dragandes med något tungt efter sig. Jodå, en flodhäst har fått sätta livet till för att ge jägaren ett huvud. Inget annat. De var sugna på ett flodhästhuvud och lämnade resten av kroppen vid floden på Zimbabwesidan.

Märklig jakt.

Man måste vara duktigt yr i mössan för misslyckas med att jaga flodhäst som ligger hela dagen på samma ställe i vattnet helt öppet och utan att göra någon form av motstånd eller ta till flykten.

Det får nog närmast kallas för en jäkligt obekväm form av slakt.

Nåväl. Jägarna fick ett huvud, Mugabe pengarna och fiskarna vid floden lite extra kött. Dessutom blev en del hyenor och gamar mätta den här dagen och dagen efter.

I vår jakt på betesfisk träffar vi ett par fiskare dagen efter som var ute på sin andra runda med kanoterna fulla av flodhästkött. Det luktade sisådär om man uttrycker sig milt. De öser kanoterna oupphörligt och först trodde jag att de skulle locka fisk med spadet men de höll på att skölja köttet så att det skulle vara fint vid försäljningen.

Smaken lär vara okej men det är väldigt fett och jag väntar nog lite med att prova på hippoburgare efter morgonens möte.